Bokhyllan.

På denna sidan är tanken att jag ska skriva om böcker som jag läst och vill kommentera. Ni får självklart också ha åsikter om ni vill, det är bara at skicka ett mail. Nu börjar ju sommaren ta slut. Jag har läst en del denna sommar och även lyssnat på böcker. Det upptäckte jag att det va väldigt praktiskt att ha ljudböcker när man låg o sola (jag vet att man inte ska sola) man blev liksom inte lika rastlös. En cd en timme. Ganska bra faktiskt.

Sen börjar hösten närma sig med mys inomhus, mycket levande ljus och mycke läsning förhoppningsvis, det finns ju en viss konkurrens mellan böckerna o datorn.

Ja nu är hösten och vintern här. Men vilken vinter, vi är inne i december och fortfarande plus grader på utsidan. Man kan undra vart hän det barkar.
Men böcker, har jag en hög som jag ska plöja igenom. Här kommer nästa.

Flickan utan röst. Skriven av Colleen McCullough samma författare som skrev Törnfåglar och Beröringen.

Detta är en härlig bok. Mycket lätt läst. Den visar att den lilla människan kan genom vilja gå genom eld och vatten.
Dessutom är den skriven med mycket humor.
Det handlar om Harriet en flicka/kvinna på 21 år som genom en arbetskamrat kommer i kontakt med dennes mycket excentriska hyresvärdinna, mrs Delvecchio Schwartz som är ägare till det sk "Huset" och hennes femåriga stumma dotter Flo. Som Harriet tar till sitt hjärta direkt.
Denna hyresvärdinna är en mycket speciell kvinna som har mediala krafter.
Husets olika lägenheter bebos av en rad intressanta personer: konstnärer, homosexuella, excentriker av olika slag. Av dem lär sig Harriet alla livets väsentligheter, verklig vänskap, kärlek på egna villkor, att dricka billig konjak, sen dessutom lära sig att uppskatta denna dryck, laga god mat och framförallt spå i kort. Harriet kände att hon kom hem så fort hon steg in i detta hus.
Harriet som lever ett sk Svensson liv med en familj som hon visserligen tycker om men.....och dessutom en fästman som hon tycker är otroligt tråkig. Hon vill ha mer passion i livet.
Nä, resten får ni läsa själva, men den lämnar efter sig en varm känsla i kroppen.

Så här skriver Forum bokförlag (som givit ut den) om boken:
Flickan utan röst är en roman om vikten av att följa hjärtats röst och att ge efter för livets frestelser. På ett sprudlande muntert berättarhumör och med stor värme levandegör Colleen McCullough sextiotalets Kings Cross (ett kvarter i Sydney Australien), en svunnen tid och en färgstark värld, befolkad av levnadsglada människor med en generös inställning till dem som var udda och till livet självt.
Kan varmt rekommenderas.
 

Detta är en skön sommarbild tycker jag. Fast man ser inte så mycket hängmattor nuförtiden. Men det ser skönt och avkopplande ut i alla fall.

Jo i sommar har det blivit mest ljudböcker. Jag har lyssnat på bla, Karin Alvtegen´s böcker "Svek" och "Skam" det är böcker som berör kan man säga. Det är ju Karins mening med böckerna också, att dom ska beröra. Hon började själv att skriva när en av hennes bröder, tragiskt gick bort. Det var hennes sätt att ta sig ur sin egen depression. Detta är min ord och inte Karin Alvtegen´s. Dessa två böcker lästes upp av författaren och det ger en extra känsla, i mitt tycke, eftersom den personen vet precis hur allt ska betonas.

Svek: Denna bok handlar om Eva o Henrik som har levt tillsammans i femton år och har sonen Axel ihop. Deras äktenskap har sedan länge gått i stå och plötsligt inser Eva att Henrik har en annan kvinna. När han förnekar sin otrohet upplever Eva hans lögner som ett oförlåtligt svek och i vrede och desperation bestämmer hon sig för att hämnas. Samtidigt vakar Jonas vid en sjukhusbädd. I över två år har hans flickvän legat i koma efter en olycka. Alla dessa dagar har Jonas skött och älskat henne som om ingenting har hänt, men nu börjar hans tärande längtan efter närhet bli alltmer plågsam. Och han börjar bli besviken på Anna som vägrar vakna. Hon sviker honom  ännu en gång.

Upplösningen är oerhört skicklig, med oväntade vändningar och gastkramande spänning till sista sidan. Skickligt och så långt ifrån det förutsägbara som det bara kan bli.

Skam: Maj-Britt är 55 år och gravt överviktig, har sedan 30 år vägrat lämna sin lägenhet. Med hjälp av mat och tv har on lyckats förtränga hela sitt förflutna. Monika, 38, är en ambitiös chefsläkare som försöker fylla sitt känslomässigt tomma liv med yttre framgång. Till det yttre är de båda kvinnorna så olika som två människor kan vara. De har dock en sak gemensamt - den ständiga flykten från sina inre demoner. Ett brev och en tragisk olycka återuppväcker onda minnen som till slut tvingar dem att konfrontera det de gjort allt för att glömma. Men det är först när de båda främlingarna möts som allt ställd på sin spets: Går det att försonas med det förflutna, med skulden och skammen? Eller måste något offras på vägen?
Karin Alvtegens fjärde bok SKAM är en spännande och omskakande skuldring om rädslans makt. om sträng religiös uppfostran och förbjuden sexualitet. Och om den största skammen av dem alla: Att aldrig ha känt sig älskad.

Denna roman har Barbro Siljehed skrivit.
Hon har dom 6 första kapitlen på sin hemsida. Om man läser dom och lämnar en recension så får man ett lösenord för att kunna skriva ut resten av boken. Hon hade lagt ut den på hemsidan tidigare som en följetång. Här kommer min recension.

Detta är en mycket trevlig berättelse, trots att den handlar om skilsmässor. Men nu är det ju så att skilsmässor tillhör vardagen idag. Sen får man inte glömma att det finns bra skilsmässor också.
Man kan ju gå någon generation tillbaka. Då nästan ingen skilde sig, men det fanns säkert lika många olyckliga äktenskap då som det finns idag. Att hålla ihop för barnens skull, är för mig ett förlegat uttryck.
Jag tror i min enfald att barnen lider mer i ett olyckligt äktenskap än vid en skilsmässa (i alla fall efter ett tag).
Ja just det. Nu kom jag lite från ämnet. Denna roman handlar om Kristina som är en mycket sympatisk person. Det finns många som säkert kan identifiera sig med henne. Kanske inte till det yttre men absolut till det inre. Denna roman beskriver olika upplevelser utav skilsmässor. Det är ju tyvärr så här verkligheten ser ut idag. På gott och ont. Jag tyckte om berättelsen och framförallt knorren på slutet med Jeans och Diamanter.
Denna bok fängslade mig och jag sträckläste den under semester. Det är en lätt bok, inte ett dugg tung.
Gå gärna in på bannern ovanför så kan ni själva köra ut den och även hennes andra bok, som heter "Kvinnan som försvann på B&W

Camilla Läckberg.

Vi tillbringar somrarna och helger i vår husvagn uppe i Grebbestad. Där satt Camilla Läckberg utanför bokhandeln en dag och signerade sin sista bok "Olycksfågeln". Min syster höll på med den tredje boken, men jag hade inte läst någon. Men jag köpte en signerad "Olycksfågeln" som jag är lite mallig över, naturligtvis. Skriver upp alla fyra här, och skriver av handlingen på böckerna och dessutom en egen recension, när jag läst dom.

Isprinsessan.
Kriminalroman i Fjällbackamiljö.

"Detta står på baksidan boken" >>Huset var ödsligt och tomt. Kylan trängde in i alla vrår. En tunn hinna av is hade bildats i badkaret. Hon hade börjat anta en lätt blåaktig ton. Han tyckte att hon såg ut som en prinsessa där hon låg. En isprinsessa. Golvet han satt på var iskallt, men kylan bekymrade honom inte. Han sträckte ut handen och rörde vid henne. Blodet på hennes handleder hade för länge sedan stelnat. Kärleken till henne hade aldrig varit starkare. Han smekte hennes arm, som om han smekte den själ som nu flytt kroppen. Han vände sig inte om när han gick. det var inte adjö, utan på återseende.<<
I debutromanen Isprinsessan förlägger Camilla Läckberg handlingen vintertid till sin hemort Fjällbacka. Hon tecknar ett porträtt av ett slutet samhälle där alla, på gott och ont, vet allt om varandra och där det yttre skenet har stor betydelse. Något som under fler omständigheter kan bli ödesdigert...

Evlin´s kommentar:
Jag har inte läst kriminalromaner tidigare. Men nu är jag fast kan jag säga. Tack Camilla för detta. Denna bok va svår att lägga ifrån sig. Spännande men samtidigt varma känslor mellan människor. Väldigt kul att läsa en bok där man känner till miljöerna. Vi handlar också på Hedemyrs på somrarna t.ex. Sen växlar man hela tiden mellan vem som är mördaren. Man tror man vet, åh så e det någon helt annan. Detta är en mycket läsvärd bok. Ser framemot nästa. Som jag ska börja på nu. Och det är:

Predikanten.

"Detta kan man läsa bak på boken".
>>Hon kände på underlaget som hon låg på och fick tag på en näve sandaktig jord, som hon silade mellan fingrarna. Den luktade starkt av mylla, en sötaktig kväljande doft, och hon fick en känsla av att befinna sig under jord. Paniken slog till. Känslan var klaustrofobisk. Utan att veta hur stort utrymmet var fick hon ändå bilden av väggar som sakta närmade sig henne, inneslöt henne. Hon krafsade på halsen när det kändes som om luften höll på att ta slut, men tvingade sig sedan att ta några lugna, djupa andetag för att lägga band på paniken.<<
I sin andra kriminalroman låter Camilla Läckberg åter Fjällbacka drabbas av ond bråd död. Patrik Hedström och hans kollegor på Tanumshede polisstation ställs inför ett svårlöst mysterium. Vad har kvinnoliket som hittas i Kungsklyftan för koppling till de två flickor som försvann från trakten för snart tjugofem år sedan? Sanningen visar sig vara grymmare än de någonsin kunnat ana...

Evlin`s kommentar: Det känns som om jag kommer att läsa fler kriminalromaner hädanefter, det är ett som är säkert. Camilla är en utomordentlig författarinna, på det sättet att det växlar hela tiden, för läsaren vem som kan vara mördaren. Det enda som jag hade lite svårt för, det va att hålla reda på alla medlemmar i familjen Hult. Men även det löste sig. Denna är lika spännande som den förra, fast med en annan knorr. Det va grövre brott denna gång. Mycket läsvärd. Nu ska jag släng mig över nästa bok som är Stenhuggaren.

Stenhuggaren.

"Bak på boken står detta"
>>Först när den bleka, livlösa och våta kroppen med en duns föll ner på durken tappade han fattningen. Det var ett barn han fått upp ur vattnet. En flicka, med det långa håret klistrat runt ansiktet och läppar lika blå som ögonen som ju oseende stirrade upp mot skyn.<<.
När en av Fjällbackas hummerfiskare hittar en liten flicka drunknad, tror man först att hon dött av en olyckshändelse. Men det visar sig att hon blivit mördad. Vem kan ha velat sjuåriga Sara så illa? Och varför?
Patrik Hedström blir tillsammans med sina kollegor på Tanumshede polisstation återigen indragen i en komplicerad mordutredning.
Ju mer de forskar i fallet, desto tydligare blir det att bakom Fjällbackas idylliska fasad döljer sig en helt annan verklighet. Händelser under 1920-talet vävs samman med nuet och det visar sig att gåtans lösning ligger i det förflutna...

Evlin´s kommentar: Ja nu har jag läst ut denna också. Hoppade på den direkt efter Predikanten. Det säger väl allt. Har blivit totalt såld på Camillas sätt att skriva. Man grubblar hela tiden vem mördaren är. Samtidigt så stiger spänningen hela tiden. Det härliga är att det speglar både det polisiära arbetet, samtidigt som man får följa dom flesta personernas vardag också. Mycket läsvärd kan varmt rekommenderas. Jag fattar inte hur hon kan ha så mycket fantasi. Det finns en annan sak som är lite speciell också, det är att hon väver ihop dåtid med nutid, väldigt läckert. Nu ska jag kasta mig över Olycksfågeln.

Olycksfågeln.

Patrik Hedström och hans kollegor på Tanumshede polisstation har haft en lugn vinter. Men när våren kommer börjar det hända saker. Den om diskuterade dokusåpan Fucking Tanum drar in i samhället och  än en gång drabbas Fjällbacka av ond bråd död.
Det som först ser ut som en vanlig bilolycka visar sig vara ett mord. Sedan Patrik upptäckt kopplingar till liknande fall runt om i Sverige inser han att gärningsmannen troligen har fler liv på sitt samvete. Kort därefter hittas en av dokusåpadeltagarna död i en soptunna. Har detta brutala mord något samband med seriemördaren som polisen jagar?
Olycksfågeln är en spännande. engagerande och brännande aktuell kriminalroman där Patrik Hedström ställs inför sitt livs största utmaning.

Evlin´s kommentar: Kommer när jag läst boken.