Juldagens långa Julotta.

På juldagens morgon steg man i äldre tider upp mycket tidigt för att man skulle hinna till julottan, som på många håll började redan klockan fyra på morgonen. Bodde man långt ifrån kyrkan blev det inte så mycket sömn den natten. Alla som kunde lämna huset skulle ta sig till julottan. Som regel åkte man släde, men många hade ju inte häst och vagn, utan blev tvungna att gå. På väg till kyrkan bar man långa bloss, som man kastade i en enda hög på kyrkbacken. Här kunde alla kyrkobesökare värma sig innan det va dags att gå in till gudstjänsten. Julpredikan kunde, liksom gudstjänsterna överhuvudtaget förr, vara mycket långa. Det var inget ovanligt att kyrkobesöket varade i 3-4 timmar.

En vanlig sed var att levande ljus skulle brinna i alla fönster när människor for förbi på väg till julottan. Det hände också att någon fick stanna hemma för att passa ljusen, eller för att släcka dem och tända dem igen när kyrkobesökarna var på väg hem.

Uppfattningen förr var att de döda höll julotta i kyrkan innan den riktiga började. Ett synligt bevis på att så hade varit fallet var att det fanns grus eller mull på kyrkbänkarna som de döda hade lämnat efter sig. Innan man satte sig torkade man därför alltid av bänken. Efter den ofta långa julottan bar det så iväg hemåt. Någon tid för samtal gavs dock inte. Man hade bråttom! Anledningen till brådskan var kanske det viktigaste momentet i hela julottan, nämligen kapplöpningen hem. Anledningen till kapplöpningen var att man trodde. att den som kom hem först till byn skulle få skörden först bärgad det kommande året.

Frånsett julottefärden skulle man under juldagen hålla sig i stillhet. Det ansågs opassande att gå bort på besök, t.o.m. att besöka grannen var olämpligt. Dagen tillbringades med att någon läskunnig läste högt ur bibeln, man sjöng psalmer m.m. Idag har antalet julottor minskat i kyrkorna. Numera går man mycket mer på midnattsmässor på julaftonskvällen. Idag är det också vanligt att man har gäster eller är bortbjuden på juldagen. Förr fick man dock inte kalasen börja förrän på annandagen.

Texten hämtad här.