Vårvisor
av Alice Tegner.

Majas visa.

När lillan kom till jorden,
det var i maj när göken gol,
sa mamma att det lyste
av vårgrönt och av sol.

Sjön glittrade som silver,
och körsbärsträdet stod i blom,
och svalan, kvick och munter
just hit med våren kom.

Gullvivans plym sågs vaja,
bofinken slog så glada slag
Då blev jag döpt till Maja,
ty Lillan, det va jag.

Och därför, säger mamma,
så är jag nästan alltid glad,
jag tycker hela livet
är som en solskensdag.

Videvisan

Sov, du lilla vide ung,
än så är det vinter,
än så sova björk och ljung,
ros och hyacinter.
Än så är det långt till vår,
innan rönn i blomma står.
Sov du lilla vide,
än så är det vinter.

Solskens äga ser på dig,
solskensfamn dig vaggar.
Snart blir grönt på skogens stig
och var blomma flaggar.
Än en liten solskensbön:
vide liten blir så grön.
Solskens öga ser dig.
Solskens famn dig vaggar.

Blåsippor.

Blåsippan ute i backarna står,
niger och säger: Nu är det vår!
Barnen de plocka små sipporna glatt,
rusa sen hem under rop och skratt.

Mor, nu är våren kommen, mor!
Nu får vi gå utan strumpor och skor.
Blåsippor ute i backarna stå,
ha varken skor eller strumpor på.

Mor i stugan, hon säger så:
Blåsippor aldrig snuva få.
Än få ni gå med båd strumpor och skor
än är det vinter kvar, säger mor.