Julens Mat.

Julens myckna fläskmat - skinka, syltor, korvar, revbensspjäll o.s.v. - är en följd av att man under självhushållets tid året runt var hänvisad till rätter som var lagade av insaltat kött. För julhelgen brukade man emellertid vid höstens storslakt spara någon eller några grisar som slaktades före jul. Deras kött kunde under julen förtäras i färskt skick, vilket var en högt skattad delikatess.

På 1800-talet kunde en julaftons måltid börja med pepprad lutfisk. Efter detta en mäktig soppa gjord på fläskkött och mjölk. Därpå följde revbensspjäll och svinhuvud. Efter detta serverades julgröten beströdd med anis och socker, på ytan prydd med inlagda russin. gröten serverades i ett stort träfat ur vilken alla äter med sina skedar. Mitt i gröten är en grop fylld av smält smör, kallat smöröga. Här doppar man gröten och låter sig väl smakas. Allt nersköljas med öl och brännvin.

Några julklappar delas inte ut. I stället får barn och tjänstefolk en egen julhög, bestående av bröd, kakor, äpplen samt nötter. Julhögen är på sitt sätt en julgåva att ta med sig från bordet. efter detta ätande och drickande är det praktiskt för karlarna att sova ruset av sig i golvhalmen.

Efter att ha vilat en stund på maten tänds en ny brasa i de öppna spisarna. Enligt tradition travas tolv vedträn i kors med tre eller fyra trän i varje varv. I glöden efter brasan spår man vad som ska komma att hända nästa år, liv och lycka, sorg eller död över husets folk. Kvällen avslutas sent då man äter sin kvällsvard som avslutas med julgröt.

Dock får ingen äta sin julgröt förrän alla i huset hittat på ett fyndigt grötrim. En tallrik inte att förglömmas till hustomten som ett offer för att han ska stanna kvar även det stundande nya året. Innan man lägger sig för att sova ska husbonden läsa något kapitel från bibeln eller julevangeliet. Den svåraste och mörkaste natten under året är inne, spöknatten då ondskans alla makter är lösa.......

Texten hämtad här.