Julgranen hade från början antagligen till uppgift att hålla onda makter på avstånd.
Idag är granen för de flesta en av de saker som är mest förknippad med julfirandet. Men att ha gran är inte en svensk sed. Från Tyskland och Schweiz omtalas den däremot med julfirandet ända från 1500-talet. Hos oss började seden - som så mycket annat, först i de högre sociala skikten bland några svenska adelsfamiljer kring 1700-talet och kom långt senare i bondehemmen omkring 1800-talet. Seden kommer från Tyskland och infördes i Sverige (till och börja med i slottsmiljö) under mitten av 1700-talet. Det var först under 1800-talets början som julgranen blev en mera allmän sed i vårt land. Vad som hade varit ganska så förekommande innan det här med julgran var att man helt enkelt gick ut i skogen och istället tog hem ett friskt träd till just julen. Detta var ett sätt att "maja" man förde helt enkelt livskraft till gården eller huset. Från flera svenska landskap kommer de överraskande uppgifter att de första granarna hängdes i taket ovanför julbordet. Det var ont om plats i stugorna och dessutom ville man skydda granen med all dess prydnad.
Utsmyckning av granen var även den så annorlunda mot dagens. Utsmyckning av granen på 1600-talet bestod till största delen av prydnader, godsaker. Vid helgkvällens slut skakades granen så att alla de upphängda sakerna, det kunde även förekomma små gåvopaket ramlade ner till golvet för att sedan snabbt plockas upp av barnen. Julgranen kallades från början för julbuske eller mosebuske. Det var små konstgjorda julträd som bestod av en trästomme med instuckna täljda grenar. I grenarna fästes hemstöpta ljus. Andra prydnader var relativt sällsynta. Lite om vår julmistel om det nu är vi som kom på att det här med julmistel måste vi bara ha. Typiskt för vår tid är att man går över gränserna när det gäller det här med seder och bruk. Man lånar helt enkelt av varandra, ta till exempel våran julmistel som egentligen är typisk engelsk men som nu finns i nästan varje svenskt hem.
Granen har hört samman med julen sedan väldigt länge. Den sågs som magisk långt innan den användes som symbol för att julen är inne. En gran kunde till exempel sättas på dynghögen för att fördriva allt ont. När granen kom in i husen var det först i form av små bordsgranar, granar i kruka eller granar upphängda i taket. Vid mitten av 1800-talet började man ha högre och ljusklädda granar. Offentliga julgranar utomhus blev vanliga någon gång under 1920 - 1930-talen.
|