Ja det är en fråga som säkert många frågar sig. Jag är inte säker på att kunna svara på denna fråga. Intresset har nog funnits latent hela tiden. Till en början använde jag datorn till att lägga patiens. Ärligt talat så tror jag att många har börjat på detta sättet. En fördel med patienser är att du lär dig använda musen. Sen hade vi datorer på jobbet (trodde man först), men egentligen var det bara en terminal (alltså ingen PC). Men sen när vi fick sk "riktiga" PC då kände jag ett intresse som vaknade. Jag ville hela tiden lära mig mer. Vi fick gå en endagars kurs, men det gav inget. Vi fick lära oss att lägga ikoner på skrivbordet. Sen gick tiden. Men intresset ökade. Man använde datorn i jobbet och mail funktionen använde man hela dagarna. Men där lärde man sig inte så mycket. Sen sa jag upp mig, va lite vidbränd, det är ett bra uttryck tycker jag. Då fick jag tillfälle att lära mig mer o jag gick o tog mitt ECDL- kort. Ett sk data-körkort. Det va jätte roligt. I dagens samhälle måste man ha mer kunskap eller åtminstone kunna Office-paketet någorlunda för att kunna konkurrera på arbetsmarknaden. Jag la ut min hemsida 24 Maj 2006 med mycket hjälp av min vän Annette. Och på den vägen är det. Nu sitter jag här med min hemsida, som jag har väldigt svårt att slita mig från. Kommer på saker hela tiden. Och all denna fina grafik som alla artisterna gör. Man blir helt salig. Så det får bli mitt nästa steg, samtidigt som jag lär mig mer o mer med hemsidan, så vill jag lära mig att pixla. Har alltid tyckt om att rita så varför inte försöka med detta också. Liknar det inget så har jag haft roligt den stunden. Nä nu kommer jag inte på något mer, men det som är fördelen med detta är ju att jag kan fylla på om jag skulle komma på något mer.
En sak till som jag kom på. Jag har träffat såå otroligt mycke vänner bland alla hemsidor. Några ligger mig extra varmt om hjärtat. Eftersom jag har fått så otroligt mycket stöd, support och värme. Tack allihopa, ni vet säkert vilka Ni är. Varma kramar från mig till Er.
Grafiken kommer från Ritva och Helena
|